Tyvärr händer det ibland att våra älskade hästar inte kan stanna kvar hos oss, en del säljs vidare till nya ägare och andra vandrar vidare till Trapalanda.
Här kommer efterhand att fyllas på med hästar som vi saknar hos oss.
Dikten om Regnbågsbron
Det finns en bro som förbinder himlen med jorden, den kallas för Regnbågsbron.
När en älskad häst tvingas att lämna oss går han över Regnbågsbron till ett ställe där gräset alltid är grönt och frodigt, där vattnet i bäckarna alltid är kristallklart, där solen alltid skiner och vårvindarna smeker som en mjuk hand.
De gamla trötta hästarna blir unga igen, de som varit sjuka och har haft ont blir friska och starka – precis som vi minns dom i våra drömmar från förr. På de gröna ängarna leker dom och betar hela dagarna.
Det är bara en sak som är fel – de saknar alla någon väldigt speciell som de varit tvungna att lämna kvar.
Alla springer och leker tillsammans tills en dag när någon plötsligt stannar upp, näsborrarna fladdrar, öronen spetsas och hela kroppen darrar
Han springer plötsligt ifrån gruppen, flyger över det gröna gräset,
hans ben bär honom fortare och fortare.
Han har sett dig, och du och din speciella vän möts till slut
i en lycklig återförening för att aldrig skiljas igen.
Lyckliga frustningar regnar över ditt ansikte,
dina händer smeker på nytt det älskade huvudet,
och du ser ännu en gång in i de tillgivna ögonen på ditt djur
som så länge varit frånvarande från ditt liv
men aldrig från ditt hjärta.
Sen går ni över Regnbågsbron tillsammans för att aldrig mer skiljas åt...
